Bara ett kapitel i livet.

Sitter i Östersund igen och har haft en mysig helg med familjen här hemma, älskar att komma hem och bara vara med familjen. Det är så underbart skönt att bara ligga framför tven med Hanna, baka massor med bullar och pyssla lite men jag längtar hem lite, till Ronja och Johan.

Har tänkt på allt som jag och Ronja har pratat om den sista tiden, det handlar mycket om att tiden i Umeå som vi känner till den börjar närma sitt slut och det är på något vis väldigt skrämmande även fast det inte handlar så mycket om mig men Ronja kommer alltid att vara Umeå för mig. Ronja och Frida kommer alltid vara de två som gjorde staden till den som den är.

Jag dog.

Är tillbaka i Östersund igen, den här gången för att gå på bio med min moster.
Har tittat på min älskade film idag som jag kan se om och om igen, mitt hjärta dör fan varje jävla gång.. Kan inte sluta gråta, haha.
http://www.youtube.com/watch?v=j8f8RHWMPyY , låt ifrån filmen som är helt underbar. Jag tycker verkligen att de som läser borde se filmen och lyssna på låter minst hundra gånger.

"Love is always patient and kind; it is never jealous, love is never boastful or conceited; it is never rude or selfish; it does not take offense, and is not resentful. Love takes no pleasure in other people’s sins but delights in the truth; it is always ready to excuse, to trust, to hope, and to endure whatever comes. Love does not come to an end" - A walk to remember


Spännande liv!

Jag och min blogg är inte vänner, det absolut suger att skriva i den och jag har inte riktigt förstått meningen med att ha den men allt är Jennies fel så allt är hennes fel då det gäller den.
Har i alla fall en rolig sak att som ska hända på fredag och jag kunde inte längta mera, det kommer verkligen bli hur bra som helst men säger inte vad det är ännu. Det får ni se efter helt enkelt. Jag är galet nervös och tycker det ska bli hur roligt som helst.
Nu ska jag fortsätta med det jag har gjort hela dagen, spela heroes of newerth och äta godis.
Önska mig lycka till på fredag!
Riktigt gammal bild men funderar på att ta bort mitt röda hår.

Två år och förhoppningsvis många till

Idag har jag och min finaste varit tillsammans i två år och jag kunde inte vara mer kär, känner fortfarande den underbara känslan i kroppen då jag är med honom. Jag är så otroligt lyckligt lottad och tacksam!
Johan bjuder på pilgrimsmusslor till förrätt och rödcurry med jätteräkor till huvudrätt men nu ska jag sluta gotta mig här och hoppa till Johans famn en stund.

RSS 2.0