idasofiaberg

Sitter i Östersund igen och har haft en mysig helg med familjen här hemma, älskar att komma hem och bara vara med familjen. Det är så underbart skönt att bara ligga framför tven med Hanna, baka massor med bullar och pyssla lite men jag längtar hem lite, till Ronja och Johan.

Har tänkt på allt som jag och Ronja har pratat om den sista tiden, det handlar mycket om att tiden i Umeå som vi känner till den börjar närma sitt slut och det är på något vis väldigt skrämmande även fast det inte handlar så mycket om mig men Ronja kommer alltid att vara Umeå för mig. Ronja och Frida kommer alltid vara de två som gjorde staden till den som den är.