Bara vardag under sina höjdpunkter.






Det är som att du har fått ett slag i huvudet, förändrats och tappat humanism.






Innan middagen

Så som jag har kämpat för att försöka att få allting att passa ihop och
hittat lösningar då det har varit nödvändigt så känner jag mig rätt hjälplös just nu,
som att det faktiskt inte går att fixa eller hitta en lösnig som håller,
så som att det faktiskt är dags att ge upp.

.






Vi har aldrig varit perfekta men jag trodde aldrig att vi skulle hamna här, inte igen.





I lugn och ro finner jag den inre lyckan i det lilla och fina med livet.

Måndag, andra veckan på min nya skola och jag håller på med mitt första arbete som är i historia. Det känns ovanligt roligt faktiskt, kan ha att göra med att jag inledde det tillsammans med Ronja och det kändes som vi var tillbaka i våran första tid på IB. Jag känner mig ny och grann eller något liknande. Livet är ganska fint trots att det är kallt och mörkt ute men "det rör sig emot ljusare tider" som Ronja brukar säga, då hon inte alls är speciellt förtjust i höst och grått vädet. Min fin fina bästaste Ronja.
Jag är lycklig ikväll, efter vårt möte och våran goda ritual pizza.
Johan sitter bredvid mig och jag bara njuter av att höra hans röst, känslan utav hemma går rakt in i hjärtat och jag bara älskar det här. Han och Jag, vi, oss och allt som det innebär. Som ni kanske märker är mitt humör på topp, som ett sött nysomnat barn ser jag på tillvaron omkring mig och jag önskar det håller i sig för all tid.

RSS 2.0